Sportkostblogg

Årskrönika av en triatlet

Snittbetyg 0 0 röster

10 m efter Fredrik Carlén och
10 m före Ted Ås
1,5 km innan målgång förlorade jag andra platsen
4 h in i cyklingen fick jag en rejäl svacka men behöll lugnet och fortsatte att äta och dricka enligt plan. Redan på cykeln tog svetten slut i mig och benen började krampa. Jag förstod då att jag skulle starta en mara med vätskebrist…. på Hawaii. Då förstod jag också att det kunde bli en lång dag. Kramperna släppte i och för sig något när jag började springa, istället fick jag håll tidigare än vanligt. Detta var detta års lopp som gav mest psykisk påfrestning, aldrig har min kropp sagt så mycket nej som då. Man var så ensam och hjälplös men ändå inte. Trots detta så visste jag djupt där inne att jag skulle ta mig till den omtalade linjen på Alii Drive. Jag visste också att mitt pannben blev tjockare och tjockare för varje steg jag tog, mycket värre än sådär blir det inte. Tillslut svängde jag ner på Alii Drive och med det publikstödet var det svårt att sluta le, misären var över.