Jättejättetråkigt då en igångsättning är det sista jag önskat efter denna jobbiga graviditet. Tisdag och onsdag har varit en enda lång väntan på förlossningen med ett CTG på min lilla prydliga magen, som den söta barnmorskan på förlossningen så fint sa
Och så var måndagen här, mår riktigt illa av all nervositet, började morgonen med att ringa förlossningen som vi blivit tillsagda, för att få en tid för bedömning och igångsättning om det inte var fullt på förlossningen (många barn som föds i juli), fick ett nummer till specialistmödravården och där fick vi en tid nu idag kl 10. Ser det lite som att delmål 1 är uppnått, vi har en tid, nu återstår bara att klara av delmål 2, att vara mogen för en igångsättning
Vi kom fram, jag läckte vatten, de kände, inte öppen ens en centimeter, bebisen låg fel, de vände honom andra dagen vilket blev en hemsk upplevelse för mig då jag reagerade väldigt dåligt på brickanylen, jag fick dropp för igångsättande, funkade inte, jag fick inte äta och knappt dricka eftersom de kanske var tvunga att göra akut kejsarsnitt, jag kunde inte direkt sova eller vila, jag fick gel för igångsättning, det hjälpte inget, bebisens hjärtljud sjönk, jag ville bara skrika MEN TA UT HONOM
Även om vi fortfarande är mitt uppe i igångsättningen så blir det ju faktiskt bara mer och mer nu. Men hon är ju under igångsättning och ska bygga upp ännu mer styrka för att orka ännu mer
Jag har inte velat göra det så mycket tidigare under igångsättningen då det lätt skulle kunna bli att hon börjar tänka bakåt just för att göra av med energi, men idag kunde vi börja arbeta med det
Vi konstaterade att det är skönt att jag faktiskt kan njuta av en graviditet på så vis att jag slipper krämpor hit och dit vilket jag alltid haft annars… Kör jag igångsättning så är det ju trots allt bara 10 veckor kvar nu ♥ 4,2 t
Jag fick tid för igångsättning den 18. Jag hade ju verkligen trott att bebisen skulle komma tidigare. Jag har en app i mobilen som visar en översikt över gravidveckorna
Bland annat skulle vi prata ang igångsättning och järnbehandling. Men för en omföderska är det tydligen lite större risker vid en igångsättning – men jag brukar liksom inte ha det problemet att huvudet inte är fixerat… allt brukar vara moget och klart för att dras igång , så jag oroar mig inte över det
Detta gör att jag funderar alltmer på att faktiskt slåss för att en igångsättning ska ske inom kort. Jo, alla som är gravida eller så har varit (andra också för den delen) har väl kanske hört diverse olika skräckscenarion där barnet fötts hemma eller på vägen in…
Jag väntade faktiskt länge nog med att boka igångsättningen. Egentligen kunde jag ha det gjort i tisdags men jag valde att avvakta… det är väl fördelen när man får möjlighet att bestämma själv
Fick klartecken för igångsättning, trots att läkaren kanske inte är jätteglad i tanken. Med planerad igångsättning kan man förutse saker, man kan planera barnvakt och när den behövs så att säga
Något som jag upplevde som jobbigt var att behöva ta Mifegyne, en tablett som avstannar graviditeten för att sedan åka hem i 2 dygn och bara invänta igångsättning av förlossningen
Det handlar alltså om hur vi skall gå tillväga vid den kommande förlossningen, förbereda oss inför en eventuell hemmafödsel om vi inte hinner in, prata om en igångsättning och liknande
Jag börjar inse att vi inte kommer att få möjlighet till en igångsättning. Det som känns jobbigt är att barnmorskorna jag pratat med innan jag blev gravid en andra gång hela tiden har sagt att det blir igångsättning om vi skulle vilja
Nästa fredag den 15e räknas jag som överburen så har inte den här bebisen tittat ut innan dess blir vi skickade till Sunderbyn där det görs ett ultraljud för att kolla fostervatten, att fostret mår bra etc och utifrån det tar dom ett beslut om jag blir igångsatt där och då, eller om jag får åka hem och komma tillbaks efter helgen för igångsättning
Kommentarer
Logga in eller Registrera för att kommentera.