Kräftor, kräftor, kräftor. Jag älskar kräftor. Det ligger något djupt tillfredsställande i att få kasta all finess, polityr och gott bordsskick åt sidan, och i stället få hänge sig åt ett ohämmat, sörplande, smackande, slafsande och kastande av ursugna kräftskal och urpillade klor åt höger och vänster
