Ett ämne som är lite off-topic i en bakblogg, men det kan ändå vara värt att ta upp. När jag bakar med mina pojkar har jag alltid - ALLTID - laddat upp med just ovanstående sinnesbild i huvudet
Vad bjuder man frälsta köttätare på för nåt som de kan klappa i händerna lite åt, liksom kunna förstå attvego-kost är bra och inte ba *rynka på nästan* och drar "jaha vad är detta för kaninmat"-snacket
salt och svartpeppar. Många gånger under året kommer vi att kunna äta vår goda tomatsås av olika slag. Som Farbror Grön tycker jag att det blir mycket att hinna med
Precis som med andra saker vi vet ganska lite om är det bra attgå efter någon. Ät i frukostyoghurten eller -gröten, ta ett äpple efter lunchen eller som mellanmål
Den här gången blev det regnbåge, som ju ofta är en ganska trist liten firre. Ta vad du vill (makrill är i särklass godast, men bara om du nyss dörjat den själv) men för att receptet ska funka måste det vara en hel, ganska liten fet fisk
Blanda allt i en ren tio-litershink, täck med plastfolie som du gör små hål i – och låt brygden stå i lugn och ro i rumstemperatur, minst tre veckor, gärna sex
Sedan är det bara att njuta och gå vidare. Fredag igen, detta går så himla fort. Nu har vi haft en fläkt som har burrat hur länge som helst för att torka upp och nu är det dags att ta tag i det
När vi hade suttit ute ett tag och öppnat en varsin öl, spelat några omgångar vändtia och bara andats och njutit av eftermiddagsluften tyckte vi det var tid för att börja med middagen
Jag gjorde som när man kokar soppa på en spik, ni vet. La till en ingrediens här, en annan där, och vips så står soppan - eller i det här fallet pastapannan - där
Kommentarer
Logga in eller Registrera för att kommentera.