I Maria Svelands värld
Fredman på Kvarnberget
Fredman på Kvarnberget
  • Betygsätt receptet!
  • Ditt betyg
Snittbetyg 0 0 röster

Ingredienser

  • 26 mars Det är samma känsla som jag fick när Claes Borgström i samma tidning skrev att vårt samhälle vilar på idén att mannen är överordnad kvinnan, en idé som vi har gemensam med talibanerna, och när Gudrun Schyman i ett tal sa att diskrimineringen av kvinnor bygger på samma norm, samma struktur och samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige.Jag undrar varför jag får den känslan. Jag har inte skickat några hatmejl till Maria Sveland eller någon annan feminist. Men jag måste tillstå att jag inte ovillkorligt skriver under på rätten för insemination för ensamstående kvinnor, för att de ska kunna få barn som ska kunna växa upp utan pappor. Jag har till och med problematiserat frågan i ett tidigare blogginlägg. Jag tycker inte att det är solklart hur man ska ställa sig, även om man är för jämställdhet mellan könen. Jag måste också tillstå att jag inte ser det humoristiska i tanken på kvinnans frigörelse genom det manliga könets utplåning (SCUM-manifestet). Mäns våld mot kvinnor är oförsvarligt, men inte heller mäns våld mot män är det. Många män är utsatta för våldsbrott, vilket inte är mindre upprörande än att också många kvinnor är det.En metod att åstadkomma ökad jämställdhet är kvotering av underrepresenterat kön, vilket förekommer inom olika samhällssektorer. Kvotering innebär ibland att mer kvalificerade personer av fel kön får stå tillbaka för mindre kvalificerade personer av rätt kön, vilket i sig också innebär diskriminering. Att ifrågasätta kvotering innebär inte priori att man hatar feminister. En som har ifrågasatt kvotering är Pär Ström, av Maria Sveland utnämnd till feministhatare. I sin artikel i DN har Maria Sveland felciterat vad Pär Ström faktiskt har skrivit på sin blogg; han har inte sagt att han hatar feminister, som Sveland skriver, utan att han gav sig in i genusdebatten. Jag tvivlar inte på att Maria Sveland har fått hatmejl och att det finns människor som hatar feminister, både kvinnor och män. Problemet är väl snarare att det i Maria Svelands värld bara tycks finnas två sorter – feminister och feministhatare. Inga gråzoner och inga mellanlägen. Jag känner inte igen mig i den 30-talsdystopi som hon målar upp.Maria Sveland avslutar sin artikel med ”den fråga som skriker med sin frånvaro i den här debatten: Var finns försvararna av feminismens grundläggande krav på social, ekonomisk och politisk rättvisa? Alla ni som betraktar er som demokratiskt sinnade, humanistiskt lagda debattörer och makthavare, ni som på olika sätt råder över forum, debattsidor, teveprogram, scensamtal med mera, där man vanligtvis debatterar viktiga demokrati- och rättvisefrågor, var finns er indignation över allt hat? Varför ställs inte extremistbloggarna till svars för alla direkta hot som publiceras på deras sidor?Och alla ni som sitter på någon form av makt inom medier, kultur, näringsliv, politik, var finns ert avståndstagande? Var finns ert agerande?Så länge vi låter tystnaden råda kommer vårt samhälle att förbli rasistiskt och orättvist. I tystnaden vilar förnekelsen. Motståndet, däremot, är högljutt och organiserat.”

Beskrivning

Kommentarer

Logga in eller Registrera för att kommentera.